Då var sista racet i Toughest touren avslutat...här kommer en liten beskrivning hur jag upplevde detta race....Jag vill inte framstå som att jag är någon superman eller mycket bättre än någon annan, jag vet att i samma spår fanns 3999 andra kämpar som gjorde samma sak och förmodligen har mycket bättre och värre historier att berätta... men jag kör iaf min historia här så håll till godo---

I det regniga kalla Göteborg stod jag och väntade på min start... tråkigt nog var den ganska sent...startgrupp 62 av 70..15.35 på eftermiddagen... Man såg hur folk som var helt dyblöta av lera springa och kämpa runt på det sita hinderna runt målgången...Jag hade ingen aning om vad som väntade och verkligen inte att det skulle vara så tufft....Jag gjorde ju samma race i Köpenhamn för 3 veckor sen och då var det inte så farligt....30 minuter innan start..kroppen börjar nu skaka lite av kylan som börja tränga igenom kläderna..jag känner att jag nu måste röra på mig så jag löper ner till fotbollsplanen jämte och kör några varv runt den i lätt tempo...planen som är totalförsörd av vattensjuka av det regn som hade dragit över gör sig snart påmind då mina skor snabb blir genomsura...Härligt tänker jag..en riktigt bra början..

15.30....Jag ser min startgrupp visas på skärmen och snart ropar speakern på engelsa.."Start group Sixty two, would you please report to the starting line"..jag kliver in i starfållan och vet att äntligen..nu finns det ingen återvändo...och efter en genomgång av de får regler som existerar så ropar han igen.."here is your countdown"..10..9..8..7..6...5...4...3...2...1...BEEEPPPPP ljuder tutan som indikerar att nu har starten gått..

Jag ger mig iväg på den blöta vägen... jag får en bra start...löpningen är ju min starka sida ...och all tid jag förlorar på hinderna vet jag ju att jag kan springa ikapp.....vi springer några 100 meter och snart kommer första hindret...massa bildäck som man ska springa igenom..inga problem..jag är snart förbi...efter det kommer en repvägg du ska ta dig upp och nerför..detta är heller inga problem....jag runder ett hörn i skogen och i en nerförsbacken kommer ett kryphinder..jag slänger mig på backen och struntar i stenar och den söndertrampade terrängen som nu bara är gyttja...armbågar och knän får sig mycket snabbt en känsla av vad som komma skall...sen fortsätter banan med lite enklare hoppa över och krypa under hinder..allt är nu nersölat av lera och glashalt..men det hinner inte tänkas på..man ger järnet... snart kommer vi till en mycket brant upförsbacke..uppför denna lervälling ska man klättra på blöta stenar och trots att arrangörerna hade hängt ut ett rep till hlälp så gör det inte mycket nytta...före mig hade 3500 personer kämpat sig uppför samma backe..och med svettiga,leriga,blodiga händer kramat om detta rep..som ni förstår så var repet lika halt att hålla i som backen själv... jag tar ändå tag i repet och släpper den där spärren i hjärnan som säger.."Mattias för fan, du kan ju halka eller tappa taget om repet och slå halvt ihjäl dig"....det går riktigt bra till slut och jag tar mig upp...efter lite mer löpning kommer man till Istanken...Trots att vattnet är svinkallt så är det ändå lite skönt att hoppa i och ta sig igenom och tvätta av sig lite av leran.....nästan direkt härefter kommer de romerska ringarna... det hinder är min ärkefiende NR:1..jag får dock in ett riktigt bra flyt och svingar mig som en mini Tarzan framåt...Fan tänker jag, jag tar det...men när jag tar tag i den 12:e ringen och ser de 3 sista ringarna jag har kvar så händer det som inte får hända..i svinget så tappar jag greppet och faller till marken... det är nog den längsta svordomen faaaaaaaaaaaaaaaannnnnn jag har dragit just då...det blir en straffrunda på det..200 meter löpning...jag sätter fart då benen fortfarande är pigga och tänker att jävlar i mej om inte jag ska ta igen den tiden....efter det följer ytterliggare en lång uppförsbacke som är sändertrampad av lera och som även har ett rep utlagt som hjälp... jag har redan lagt dit 3, 4 gånger i leran på resans gång..men denna uppförsbacke går ändå lätt....nästa hinder är ytterligare en liten uppförsbacke du sku upp och ner för och runda en flagga...men här är det inte lika lätt..här finns inget rep och dessutom ska du bära en 20 kgs sandsäck på ryggen under tiden..det är kämpigt men det är samtidigt lika roligt...snart kommer ett hinder där man ska klättra upp 4 meter och svinga dig utför..det är inte jobbigt..men repet är så halt så man vet inte om man kan hålla greppet eller inte.....det går bra och väl på backen så är löpningen igång igen... nu kommer en lång nerförsbacke där det ligger en pressenning som man kastar sig på och glider nerför likt en rutschkana...man kan inte låta bli och skratta lite :).. men skrattet tystnar snart då jag ser vad som kommer härnäst...framför mig har man grävt upp 4 djupa hål som är fyllda med gyttja...fy fan tänker jag.knappt, för sekunden senare är jag redan i och krålar i det första hålet...jag tar mig uppför kanten på andra sidan bara för att slänga mig i nästa hål... som sagt..det är 4 stycken man ska ta sig förbi..tänk att det finns skönhetssalonger/SPA som tjänar pengar på att folk gör sånt här för att bli snygga...jag känner mig inte direkt sexig efteråt kan jag ju säga..nu följer en lång runda med hinder runtom på de intill liggande fotbollsplanerna...det är monkeybar hinder som inte är några problem..följt av en klättervägg som trots de leriga handtagen inte är några större besvär..dock jämte mig hänger en tjej som är nästan längst uppe och inte har den lilla energin kvar som behövs för att orka sig upp och hennes kille hänger på toppen med sina utsträckta händer och hejar på henne att han ska hjälpa henne upp... innan jag ska hoppa ner från toppen av detta hinder så vänder jag mig om och frågar om jag ska ge en hjälpande hand..och dom säger tacksamt ja och tjejen i fråga kämpar sig upp..hon har gjort en riktig kämpa insats och både hon och hennes kille ger mig en klapp på axel och säger tack så mycket..nu kämpar vi vidare..det värmer och ger en extra energikick...jag hoppar ner och rusar vidare framåt med den nya energiboosten mot nästa mål..där framme ligger det ett lastbilsdäck fastsurrat i en kedja...jag slänger upp kedjan på axeln och drar iväg på den rundan som man ska ta sig runt...i det blöta gräset så är detta spektakel inga större problem då däcket glider med lätt.... när det är färdig släpper jag kedjan och ger mig av mot nästa hinder...här är det en uppförsbacke som återigen är söndertrampad av lera som ska bestigas...och du skall också bära med dig en mindre vedstock upp och ner...trots halkan så går det bra...nu är det bara 1,5 km kvar av den 8 km långa banan.... löpsteget finns kavar och jag susar vidare...nästa hinder... en ställning med ett 5 m långt rep du skall klättra uppför....jag greppar tag och klättrar upp..jag kommer till toppen och ska bara hitta föste på kanten när jag plötsligt slinter med händertna och glider ner en meter på repet innan jag slutligen lyckas klamra mig fast igen....jag andas lite och försöker på nytt och samma sak händer igen...och nu börjar tjurigheten varvat med rädslan att slinta och åka i backen komma fram ..men jag tänker efter att det var väl då ändå själva fan om inte jag skulle ta mig upp... och till sist så gör jag ett försök och lyckas få ett bra fäste på toppen och ta mig över på platån som väntar...jag glider sen ner på repet på andra sidan för att fortsätta den sista kilometern.... jag behöver bara springa 50 meter innan det tuffa trapets hindret kommer... jag tar ett djupt andetag och svingar mig men misslyckas helt och dimper ner i backen med en duns.. fan..ytterligare en straffrunda..men för att hålla humöret uppe så ropar jag till publiken som hejar på att det är så jäkla kul att springa.... det hjälper..vidare mot nästa hinder som är vad man kan kalla nägande repgång...framför mig hänger ett tiotal korta dyblöta och leriga rep.... nästan ingen som kommer fram klara det och återigen blir det en hel straffrunda fast denna gången är vi ett 10 tal som får springa samtidigt.....lite tjurig för att ha åkt i backen 2 hinder i rad beger jag mig mot det näst sista hindret...Dragons back kallas det...du ska svinga dig mellan ramper som har ett avstånd av 2-3 meter och greppa tag i ett rör...här är det många som försöker men också många som slår sig blodiga när dom halkar av hinderna p.g.a leran..jag väljer att inte chansa och hoppar ner mellan ramperna och tar mig upp från början..det är lite jobbigare och tar längre tid men det är säkrare.... efter här så är det det sista kvar...den långa rampen som man ska springa uppför och greppa tag..... men eftersom det är så nersölat av lera så går det inte..jag är framme och försöker och når kanten ett par gånger men fingrarna bara glider av...det blir en sista straffrunda på det och jag ger järnet och rundar sedan in i mål..... totalt blev det en 176 utav 4000 startande för min del på en tid av 1.00.31 jag måste vara nöjd med det :)

Som sagt var detta en liten del av alla tusentals känslor och intryck som jag hann uppfatta under den 8 km långa banan.....Jag måste ge en stor eloge till alla deltagare som kämpade stenhårt... och det är så härligt med alla som deltog som hejade på varandra trots att man inte kände varandra...det var en helt fantastisk stämning runtom banan...jag såg folk som haltade men och när man sprang förbi och frågade hur det var så fick man till svar att det var tufft men att dom kämpar och så ett leende....man kan inte göra annat än att säga Jäkligt bra kämpat tillbaka....Nu ser vi fram emot att göra hela Toughest  touren nästa år igen

Och jag hoppas att om nån läser det här kanske blir inspirerad och tänker att det ska jag också prova... för det är förbannat kul

Då var det äntligen det vanliga torsdags  intervallpasset med löparklubben på G

Dessa pass är helt kanon..som vanligt så är det min Nemesis Stefan om man så vill kalla det som håller i Visselpipan..

Jag kommer hem från jobbet 16,35..det ösregnar..det är 8,5 grader varmt ute... jag nickar till en stund i fåtöljen men vaknar till efter 20 minuter och hoppar i löparkläderna för att bege mig till vår uppsamlingsplats där vi ska vara klockan 18,00..... jag anländer 2 minuter innan träningspassets början... jag ser inte en själ på platsen..jaha tänker jag..det är blött och kallt och så vet jag att 10 personer från klubben ska springa Växjö Marathon på lördag så jag antar att det är inställt.  Snart så tittar dom dock ut en efter en från den närliggande stugan där det finns omklädningsrum, och till slut är vi ett tiotal i gruppen som ska träna. Vi börjar köra lite uppjoggning för att få igång värmen och flåset....Stefan går igenom vad som gäller...det blir intervaller 30 X 60 X 90 Sekunder.. visselpipan blåser och vi drar iväg i regnet... första 30 sekunderna  känns bra..snabb vila... sen hörs ljudet av pipan igen och pang så drar vi iväg i 60 sekunder...snabb vila.. sen ryter pipan för 3:e gången och vi vänder och kör 90 sekunder tillbaka i den riktning vi kom ifrån.. riktigt härlig första serien.. nu är det bara 4 kvar :)... visselpipan ryter nu med dessa jämna mellanrum de resterande serierna och alla som är med kämpar på i regnet på denna lilla väg fylld av blöta löv..men här är inga sura miner..det hörs glada rop mellan tävlande klubbkamrater... helt fantastisk stämning ;)... vi avslutar med en gemensam nerjogg tillbaka till den ursprungliga samlingsplatsen.... alla är nöjda med dagens pass...alla tittar på sina klockor för att se hur man ligger till i tid och sträcka... 7,5 km lyckades iaf jag skrapa ihop på detta pass..riktigt nöjd.. vi säger hjärtligt adjö och önksar varandra lycka till inför helgens tävlingar... jag laddar stenhårt inför Toughest på Lördag i Göteborg..Ska bli grymt kul....Löpning är livet :)

Hej hej här har ni mej... jag är en 32 årig kille som alltid tränat hårt och jobbat större deln av mitt liv inom lantbruket...

När vi för 5 år sen slutade med mjölkkorna och jag fick mer tid över till annat så fann jag en otrolig skönhetskänsla av att springa..och det utvecklades mer och mer till att jag kände mig redo för att ställa upp och tävla i denna bortglömda men ack så ädla sport..

Nu har jag hållt på i 3 år med det och det känns helt fantastiskt

Jag vill med denna blogg dela med mig av olika träning och tävlingsupplevelser i form av folk som man träffar och känslor och diverse andra händelser